Förarbetena till 6 kap. FB och barnkonventionslagen placerar kontinuitetsprincipen inom ramen för barnets bästa.
Principen innebär att barn inte ska ryckas upp från fungerande miljöer och etablerade anknytningar, varken till föräldrar eller familjehem, om det inte är nödvändigt för barnets bästa. Den är dock inte absolut och ska vägas mot skyddsintressen och barnets rätt till båda föräldrarna.
Förarbetena till 6 kap. 8 FB är det tydligaste uttrycket för kontinuitetsprincipen. De motiverar möjligheten att flytta över vårdnaden till familjehemsföräldrar med hänvisning till barnets behov av stabilitet, rotfasthet och känslomässig förankring i familjehemmet, även om huvudprincipen är att barnet ska återförenas med föräldrarna.
I mål om vårdnads, boende och umgänge väger kontinuitetsprincipen ofta tungt vid domstolens bedömning. Vid mindre allvarliga umgängesbrister väger den däremot mindre tungt. Men vid allvarliga brister kan principen leda till nödvändiga förändringar i barnets vårdnad, boende och umgänge trots en invand miljö.
Det varnas dock för risken att en alltför stor vikt vid kontinuitetsprincipen kan uppmuntra till umgängessabotage eller föräldraalienation.
Källa:
JUNO
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
