Lämplighetsprövning när en 18-åring vill adoptera

Regeringen uttalade uttryckligen, när åldersgränsen sänktes, att det ”endast undantagsvis” bör komma i fråga att en sökande som just fyllt 18 år eller är några år däröver får adoptera. I praktiken får därför nästan aldrig 18‑åringar adoptera, förutom i särskilda fall såsom styvbarnsadoption eller när det redan finns en nära släkt/anknytning mellan sökanden och barnet.

Faktorer som talar emot en adoption kan vara sökandens instabila livssituation, pågående gymnasiestudier, otrygg boendesituation, osäker inkomst eller etablering i arbetslivet. Det sociala nätverket kan vara begränsat och sökanden saknar stödpersoner omkring sig. Relationen till barnet kan vara kortvarig och sökanden har inte haft en föräldraroll/omsorg om barnet. Sökanden kanske också  brister i mognad och har svårigheter med ansvarstagande, ekonomi och konflikthantering.

Alla omständigheter tas således i beaktande när man avgör om adoptionen är lämplig (prop. 2017/18:121). Grundläggande är att den ska bidra till att skapa eller stärka ett personligt band mellan sökanden och adoptivbarnet, ett band som liknar det mellan en förälder och ett barn.

Andra skäl som en önskan att föra vidare ett släktnamn eller tillförsäkra någon ett arv, kan inte i sig göra det lämpligt med en adoption. Inte heller är en adoption lämplig om det huvudsakliga syftet är att genom adoptionen möjliggöra eller underlätta för barnet att få uppehållstillstånd i Sverige.

Barnet kan ha behöva av en eller två nya föräldrar och deras vilja och förmåga ge barnet omvårdnad, trygghet och en god fostran (se 6 kap. 1 § FB). Barnets biologiska föräldrar kan vara avlidna eller det är okänt var de befinner sig. Föräldrarna kanske av någon anledning saknar vilja eller förmåga att ta hand om barnet som är nyfött placerat i familjehem.

Inget annat intresse får dock gå före barnets bästa vid en adoption. Vill exempelvis en förälder som inte är vårdnadshavare, och vars samtycke därför inte krävs, behålla kontakten med barnet ska detta tillmätas betydelse vid bedömningen av om adoptionen är lämplig. Vid den slutliga bedömningen får dock detta intresse inte sättas före barnets bästa.