En enskild adoption nekades

Kammarrättens avgörande

Om ett barn med hemvist utomlands ska adopteras av någon med hemvist i Sverige gäller särskilda regler om förfarandet i enlighet med lagen (1997:192) om internationell adoptionsförmedling, LIA.

Huvudregeln är enligt 4 § LIA att den som vill adoptera ska anlita en auktoriserad sammanslutning. Om det finns särskilda skäl att adoptera utan förmedling av en sådan sammanslutning kan MFoF ge tillstånd till en s.k. enskild adoption. För det krävs dock att det bedömts att förfarandet är godtagbart, vilket är den fråga som kammarrätten har att ta ställning till.  

Som förvaltningsrätten konstaterat är informationen som finns tillgänglig om adoptionsförfarandet i Nigeria begränsad eftersom landet inte är anslutet till Haagkonventionen från den 29 maj 1993 om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. 

Av den utredning som parterna tillfört målet framgår inte att det finns särskilda förfaranderegler för adoption av släktingbarn såvitt nu är aktuellt. Det finns därför inte skäl att pröva om kvinnan och den andra kvinnan är kusiner eftersom den omständigheten således inte är relevant för bedömningen av om förfarandet är godtagbart. 

Att Nigeria har en adoptionslagstiftning som delvis överensstämmer med den svenska är i sig inte tillräckligt för att Nigerias adoptionsförfarande ska anses tillförlitligt. För det krävs att det kan säkerställas att adoptionslagstiftningen följs av landets myndigheter och domstolar.

Det framgår av de rapporter som MFoF hänvisat till att förvaltningen är bristfällig med otillförlitlig dokumentation och att det förekommer korruption i stora delar av rättssystemet. Det innebär att rättsliga processer har lägre tillförlitlighet än i många andra länder.

Dessutom förekommer det människohandel med barn i landet. Det framgår att det nigerianska adoptionsförfarandet är präglat av dessa brister. Mot bakgrund härav kan adoptionsförfarandet i Nigeria inte  anses godtagbart. Det som kvinnan i övrigt har anfört leder inte till en annan bedömning. Överklagandet ska därför avslås.

Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 1225-25