Tillstånd till styvbarnsadoption

Adoption är en mycket ingripande åtgärd som påverkar barnets situation avsevärt och innebär en grundläggande förändring i barnets förhållande till sina biologiska föräldrar. Det är fråga om ett oåterkalleligt beslut som bryter alla rättsliga band mellan adoptivbarnet och den biologiska föräldern.

Rättsligt blir effekten av adoptionen alltså att barnet och den biologiska föräldern helt förlorar rätten till familjeliv med varandra. Adoption kan bland annat av det skälet ha stor betydelse socialt och psykologiskt för såväl barnet som föräldrarna.

Barnets bästa ska ha störst vikt vid bedömningen av om en adoption ska ske (4 kap. 1 §, jfr även artikel 3.1 i FN:s konvention om barnets rättigheter, Barnkonventionen, som anger att vid alla åtgärder som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa).

/../

Vid prövningen av om en adoption ska tillåtas ska en lämplighetsbedömning göras. Ett barn får enligt 4 kap. 2 § första stycket adopteras endast om det med beaktande av samtliga omständigheter är lämpligt. Vid lämplighetsbedömningen ska barnets behov av adoption och sökandens lämplighet att adoptera särskilt beaktas.

Även annat kan få betydelse vid lämplighetsbedömningen, exempelvis den personliga relationen mellan barnet och föräldrarna eller en förälders inställning och intressen. Att barnets bästa ska ges störst vikt vid prövningen innebär dock att inga andra intressen, såsom en förälders intressen eller sökandens önskemål, får gå före barnets bästa vid bedömningen. Bedömningen av barnets bästa är komplex och måste göras efter en sammanvägning av alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet.

När det rör sig om styvbarnsadoption behöver en bedömning i allmänhet göras av barnets relation till den förälder som han eller hon inte bor tillsammans med. Ofta behöver barnets rätt att få sina behov av trygghet och stabilitet tillgodosedda ställas mot barnets rätt till sitt ursprung och en förälders rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv. Även den personliga relationen i övrigt mellan barnet och föräldrarna ska beaktas.

En förälder som inte har del i den faktiska omvårdnaden om barnet kan ändå genom kontinuerlig och nära kontakt med barnet vara ett viktigt stöd under uppväxten och på så sätt bidra till barnets trygghet och utveckling. Ibland kan adoption vara den bästa lösningen för barnet även om han eller hon har kontakt med den biologiska förälder som saknar del i vårdnaden. En adoption förutsätter dock normalt att den personliga relationen mellan barnet och föräldern inte är sådan att en fortsatt kontakt kommer att ha karaktären av ett föräldraskap. (Se prop. 2017/18:121 s. 39 ff. och 142 f. samt NJA 1987 s. 116 och NJA 1987 s. 628.)

Samtycke till adoptionen krävs inte av en förälder som inte har del i vårdnaden om barnet. Däremot ska en sådan förälder enligt 4 kap. 18 § ges tillfälle att komma till tals i adoptionsärendet och hans eller hennes åsikt har stor betydelse för bedömningen av om en adoption är lämplig (se prop. 2017/18:121 s. 54, 144 och 161, jfr även SOU 2009:61 s. 98 f.). V

Vilken vikt som vid lämplighetsbedömningen ska läggas vid inställningen hos en förälder som inte är vårdnadshavare får avgöras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Vid den slutliga bedömningen får dock förälderns intresse inte sättas före barnets bästa. Detsamma gäller sökandens intresse av att adoptionen kommer till stånd.

Barnets egna åsikter i adoptionsfrågan ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad (4 kap. 3 § andra stycket).

Efter ett beslut om adoption ska adoptivbarnet som huvudregel ges ett nytt efternamn. Bestämmelsen om att ett adoptivbarn ska ges ett nytt efternamn gäller dock inte om en make eller sambo adopterar den andre makens eller sambons barn (6 § lagen [2016:1013] om personnamn). En så kallad styvbarnsadoption medför alltså inte någon ändring av barnets efternamn (se prop. 2015/16:180 s. 95 och prop. 2017/18:121 s. 181).

HD
Mål nr  Ö 5227-19 (I) och Ö 6118-19 (II).