Denna rättighet är barnets och inte förälderns, vilket innebär att det är barnets behov av umgänge som ska vara avgörande, inte förälderns önskemål. Umgänget ska utformas på ett sätt som är förenligt med barnets bästa, vilket är en grundläggande princip i svensk familjerätt.
När vårdnaden överflyttas till särskilt förordnade vårdnadshavare innebär detta att de biologiska föräldrarna inte längre har det juridiska ansvaret för barnets personliga förhållanden (6 kap. 8 § FB).
Dock påverkar detta inte barnets rätt till umgänge med sina biologiska föräldrar. Umgängesfrågan kan regleras av domstol eller genom överenskommelse mellan de särskilt förordnade vårdnadshavarna och de biologiska föräldrarna.
Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska särskild hänsyn tas till barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, samt risken för att barnet far illa (6 kap. 2 a § FB).
Vid en vårdnadsöverflyttning är det ofta av stor vikt att barnet får växa upp under stabila och trygga förhållanden. Detta kan innebära att umgänget med de biologiska föräldrarna begränsas om det bedöms vara till barnets bästa. Samtidigt kan det vara viktigt för barnets identitet och känslomässiga utveckling att ha kontakt med sina biologiska föräldrar, även om vårdnaden har överflyttats.
Barnets bästa är således alltid avgörande vid beslut om umgänge efter en vårdnadsöverflyttning. Domstolar och socialnämnder har ett stort ansvar att säkerställa att umgänget utformas på ett sätt som gynnar barnets utveckling och välmående.
Källa:
JUNO
Lägg till artikeln i dina kanaler
Senaste artiklarna med samma ämne
