Skip to main content

Utlåtande av sakkunnig vid komplicerade riskbedömningar

Utlåtande ska hämtas in endast när det är nödvändigt för att bedöma risken för att barnet far illa
Publicerad - 10 januari 2025, redigerad - 10 januari 2025

Utgångspunkten för regeringens förslag är att de möjligheter att hämta in utredning som finns enligt gällande 6 kap. 19 § föräldrabalken, tillsammans med den bevisning som parterna åberopar, i de allra flesta fall räcker till för att frågorna om vårdnad, boende och umgänge ska bli tillräckligt utredda.

Som utredningen framhåller är det viktigt att mål och ärenden om vårdnad, boende eller umgänge inte i onödan belastas med överflödig utredning. Samtidigt är det av avgörande betydelse att relevanta uppgifter som kan påverka ett beslut om barnet inte bara kommer fram utan också kan värderas på ett korrekt sätt. Detta gäller särskilt inom ramen för den riskbedömning som domstolen ska göra när det finns uppgifter om våld eller andra kränkningar.

Det är inte aktuellt att, som Vi Som Kämpar För Våra Barn föreslår, införa en ordning som innebär att ett sakkunnigutlåtande ska hämtas in i alla mål om vårdnad, boende eller umgänge eller, som Lunds universitet (Samhällsvetenskapliga fakulteten) vill se, att ett sådant inhämtande ska utgöra huvudregel i dessa mål. Det handlar i stället om en riktad utredningsåtgärd som domstolen ska vidta när det bedöms nödvändigt för att få ledning i svåra bedömningar av risken för att ett barn far illa.

Domstolar måste alltid göra en riskbedömning när uppgifter om våld eller andra kränkningar förs fram. För att barnets bästa ska få genomslag i det enskilda fallet krävs att domstolen har ett tillräckligt gott beslutsunderlag. Riskbedömningar kan ibland vara mycket komplexa. Det är i sådana särskilt komplicerade fall, när domstolen ska ta ställning till om det finns en risk för att barnet far illa, som inhämtande av barnpsykologisk expertis kan vara nödvändigt. Till skillnad från utredningen anser regeringen alltså att åtgärden att hämta in ett utlåtande från en psykolog ska avse bedömningen av risken för att barnet far illa.

Några remissinstanser, bl.a. Hovrätten för Övre Norrland och Svea hovrätt, är oroliga för att utredningens förslag innebär att handläggningen av målen fördröjs, särskilt eftersom psykologer är en hårt belastad yrkesgrupp. Regeringen instämmer i att det är viktigt att frågor om vårdnad, boende och umgänge avgörs inom rimlig tid. I de mål och ärenden där domstolen beslutar att hämta in ett utlåtande kan den åtgärden i sig naturligtvis medföra en något längre handläggningstid. Avsikten är dock att åtgärden att hämta in ett sakkunnigutlåtande från psykolog ska användas restriktivt och endast när det är nödvändigt för att ge domstolen ett tillräckligt beslutsunderlag i svårbedömda fall.

Det är viktigt att strävan efter en skyndsam handläggning inte påverkar utredningens kvalitet. Ett psykologutlåtande kommer att utgöra ett viktigt underlag för domstolens beslut i vissa fall och den kan bidra till ett robust beslutsunderlag av hög kvalitet och med ett tydligt barnperspektiv (jfr prop. 2020/21:150 s. 114).

Sakkunnigutlåtandet ska typiskt sett vara ett komplement till en vårdnads-, boende- och umgängesutredning och ska hämtas in då ytterligare utredning i form av psykologisk expertis krävs för att domstolen ska kunna säkerställa barnets rätt att inte utsättas för våld och andra kränkningar. Utlåtandet ska ge domstolen en fördjupad förståelse av barnets situation utifrån barnets perspektiv.

Det kan handla om fall där det finns uppgifter om våld eller annan allvarlig kränkning mot barnet eller dess förälder och riskbedömningen till följd av uppgifterna är särskilt komplex. Det kan till exempel handla om ett utlåtande om innebörden och betydelsen av barnets reaktioner efter tidigare kontakt med en förälder som uppges ha varit våldsam. Det kan också handla om att bedöma konsekvenserna för ett barn som uttrycker en stark ovilja inför ett umgänge med en förälder utan att det framgår var den oviljan kommer från.

En psykolog kan bistå med viktig hjälp när domstolen ska göra en svår riskbedömning. I dessa fall måste en viss förlängning av handläggningstiden anses acceptabel. Enligt regeringen kan det ibland vara till fördel för barnet att en utredning är mer djupgående och därmed också tar längre tid (jfr prop. 2005/06:99 s. 58). I likhet med flera remissinstanser, bl.a. Stockholms tingsrätt, anser regeringen att den avsedda restriktiva tillämpningen behöver uttryckas på ett tydligare sätt i lagtexten än vad utredningen föreslår.

Kravet för att hämta in ett sakkunnigutlåtande från en psykolog ska vara högre än vad som gäller för inhämtande av en vårdnads-, boende- och umgängesutredning och en särskild regel i föräldrabalken behöver skilja sig från den möjlighet att inhämta sakkunnigbevisning som redan finns i rättegångsbalken. Åtgärden att hämta in ett utlåtande från en psykolog ska inte ses som en generell möjlighet att komplettera socialnämndens vårdnads-, boende- och umgängesutredning. Det är därför, som Göteborgs tingsrätt berör, inte lämpligt att som utredningen föreslår formulera lagbestämmelsen på så sätt att ett sakkunnigutlåtande får inhämtas om det behövs.

Domstolen har ett ansvar för att skaffa sig tillräckligt underlag för att kunna avgöra frågan till barnets bästa (se 6 kap. 19 § första stycket föräldrabalken). Det gäller inte minst när domstolen hamnar i ett läge där riskbedömningen är särskilt komplicerad. Regeringen föreslog därför i lagrådsremissen att det föreskrivs att rätten ska hämta in ett utlåtande från en legitimerad psykolog, om det är nödvändigt för att bedöma risken för att barnet far illa.

Lagrådet anser att det är oklart hur långt domstolens skyldighet att hämta in ett psykologutlåtande sträcker sig, vilket kommer att leda till tillämpningsproblem. Lagrådet ifrågasätter av den anledningen om det bör införas en sådan tvingande bestämmelse och anser att det avsedda syftet borde kunna tillgodoses genom att föreskriva att domstolen särskilt ska överväga behovet av att inhämta sakkunnigbevisning från en psykolog angående risken för att barnet far illa.

Att inhämta ett psykologutlåtande är dock avsett som en riktad utredningsåtgärd som ska vidtas endast när det bedöms nödvändigt för att få ytterligare ledning i svåra bedömningar av risken för att ett barn far illa. Regeringen anser att Lagrådets förslag inte fullt ut återspeglar en sådan restriktiv tillämpning som är avsedd. Regeringen ser inte heller att den i lagrådsremissen föreslagna skyldigheten skulle vara otydlig. Det finns ett särskilt värde i att föreskriva en skyldighet för domstolen att hämta in psykologutlåtande när det är nödvändigt för att bedöma risken för att barnet far illa.

De allmänna domstolarna har betydande vana av att bedöma utredningen i mål om vårdnad, boende och umgänge. De har därmed goda förutsättningar att avgöra om riskbedömningen kan göras utifrån den utredning som finns eller om det krävs ytterligare underlag i form av ett psykologutlåtande. Regeringen anser mot den angivna bakgrunden att bestämmelsen bör utformas på det sätt som föreslogs i lagrådsremissen. Parterna kan, som Sveriges advokatsamfund påtalar, väcka frågan och framföra sin syn på behovet av sakkunnigbevisning. Huruvida det krävs ytterligare utredning i form av ett sakkunnigutlåtande från en psykolog är dock något som bedöms och avgörs av domstolen.

Regeringens avsikt med den nu föreslagna särskilda skyldigheten att hämta in ett utlåtande från psykolog är att skärpa domstolens utredningsskyldighet i fråga om riskbedömningar. Den är inte avsedd att påverka domstolens möjligheter att inhämta utredning med stöd av t.ex. 6 kap. 19 § föräldrabalken. Om förutsättningarna är uppfyllda ska den föreslagna bestämmelsen användas. Frågan om inhämtande av ett utlåtande från en psykolog kan dock uppkomma i olika skeden av domstolens handläggning. Ett sådant utlåtande bör typiskt sett utgöra ett komplement till en redan genomförd vårdnads-, boende- och umgängesutredning. Om behovet av barnpsykologisk expertis uppstår medan en sådan utredning pågår kan det däremot ofta vara mer lämpligt att socialnämnden inhämtar uppgifter från en psykolog inom ramen för sin utredning.

Prop. 2024/25:10 s. 28.

Lägg till artikeln i dina kanaler

Senaste artiklarna

07 februari 2025
Vidare anges i 16 kap. 4 § SoL vilka beslut av IVO som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. I fråga om överklagande av IVO:s beslut om utlämnande av handling i personakt till den akten rö…
07 februari 2025
Bestämmelsen ska ändras på så sätt att det preciseras att uppdrag att besluta för nämndens räkning får ges till ett utskott i stället för till en särskild avdelning. Hänvisningen till bestämmelsen o…
06 februari 2025
Även bestämmelserna om åtal och straff för brott mot kravet att inhämta socialnämndens medgivande innan ett barn med hemvist utomlands tas emot av någon i syfte att adopteras, ska föras över till den…