Mot bakgrund av DNA-utredningen saknas anledning att tvivla på att mannen är barnets far, och faderskapet kan fastställas trots att faderskapspresumtionen inte är tillämplig.
Ett par åkte till Ryssland för att få hjälp av en fertilitetsklinik med att möjliggöra kvinnans graviditet genom befruktning utanför kroppen. Ett donerat ägg befruktades under processen med mannens sperma. Mannen avled dock senare, efter befruktningen men innan det befruktade ägget fördes in i kvinnans kropp.
Målet gäller nu om faderskap kan fastställas för barnet med avseende på den avlidne mannen. Genom stödbevisning i form av en åberopad DNA-utredning saknades anledning att betvivla att den avlidne mannen är barnets biologiske far.
Högsta domstolen konstaterar att faderskapspresumtionen i föräldrabalken inte är tillämplig eftersom mannen, när det befruktade ägget sattes in i kvinnans kropp, inte längre var i livet och kvinnan heller inte var gift med mannen när barnet föddes.
Enligt HD ska i detta fall 1 kap. 5 § första stycket 3 föräldrabalken tillämpas. Det har skett en befruktning utanför kroppen där den avlidnes spermier använts och det är, med hänsyn till samtliga omständigheter, sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.
Något undantag som medför att faderskap inte kan fastställas föreligger, enligt HD, inte. Hovrättens domslut fastställs.
Lägg till artikeln i dina kanaler
Tagar:
Annonser
Senaste artiklarna med samma ämne
