Oegentligheter har förekommit i internationella adoptioner till Sverige

Vår mer översiktliga granskning av adoptionsverksamheten i övriga länder visar att oegentligheter även förekommit i exempelvis Indien, Thailand, Taiwan och Vietnam. Med oegentligheter avser vi både olagliga adoptioner och oetiska ageranden. Det finns exempel på att barn har dödförklarats för sina föräldrar och adopterats till Sverige, att andra än föräldrarna har lämnat barnet för adoption samt att mödrar inte fått tillräcklig information för att kunna ge ett informerat samtycke eller pressats att lämna samtycke till adoption.

Det har också förekommit falska uppgifter och felaktigheter i adoptionsdokument, såsom oriktiga födelsedatum eller att barn beskrivs som föräldralösa fast de har kända föräldrar. De oegentligheter i den svenska internationella adoptionsverksamheten som framkommit i utredningen kan inte avfärdas som enskildheter eller tillfälligheter, utan de har skett återkommande vid olika tillfällen under flera decenniers tid.

Även i de fall de svenska aktörerna lyckats hantera en uppdagad oegentlighet i adoptionerna från ett visst land vid en viss tidpunkt, så har nya oegentligheter uppdagats i andra former eller i andra länder. Detta visar att den internationella adoptionsverksamheten är en högriskverksamhet, som kräver noggrann kontroll för att motverka oegentligheter.

Omfattningen av oegentligheter visar att svenska aktörer inte lyckats tillräckligt bra med detta. Olika typer av oegentligheter har förekommit under olika tidsperioder, i olika länder och i olika slags adoptioner (privata, enskilda eller via organisation). I vissa länder och tidsperioder har oegentligheterna varit mer omfattande och systematiska. De tydligaste och kanske allvarligaste oegentligheterna som vi upptäckt har inträffat i privata och enskilda adoptioner under framför allt 1970- och 1980-talen.

Det handlar om handel med barn, förfalskade dokument, adoption utan frivilligt och informerat samtycke, bortförande av barn samt kringgående av adoptionsprocessen. Oegentligheter har dock även förekommit i adoptioner som förmedlats via svenska auktoriserade adoptionsorganisationer, särskilt i de tidiga adoptionerna från 1970- och 1980-talen.

I vissa fall har det även där förekommit bortförda barn, adoptioner utan samtycke från barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare, handel med barn eller att aktörer gjort ekonomisk vinst på adoptionsverksamheten. Det förekommer även förfalskade dokument eller falska uppgifter i adoptionshandlingar, utverkande av samtycke under falska förespeglingar eller utan tillräcklig information om vad adoption innebär samt olika avsteg från en rättssäker adoptionsprocess.

I Chile har barnen ibland fått svenska namn i ett födelsebevis, innan domstolen fattat beslut om vårdnadsöverflyttning och långt innan beslutet om adoption fattats. Vissa oegentligheter och problem i adoptionsverksamheten har förekommit systematiskt under hela den granskade perioden, från 1960-talet och fram till i dag. Det handlar framför allt om bristfällig dokumentation, vilket medför problem i två viktiga avseenden.

För det första omöjliggör eller försvårar den bristfälliga dokumentationen adopterade personers möjligheter att få kännedom om sitt ursprung. I Kina saknas genomgående bakgrundsuppgifter om barnen eftersom samtliga beskrivits som övergivna, och i Sydkorea har majoriteten av barnen registrerats som föräldralösa trots att föräldrarna har varit kända.

Även i övriga länder saknas ofta uppgift om föräldrars namn eller barnets ursprungliga namn, vilket medfört att många adopterade från exempelvis Chile förlorat sina rättigheter som urfolk. För det andra medför den bristfälliga dokumentationen oklarheter vad gäller bedömningen av om adoptionen varit till barnets bästa. Ett särskilt samtyckesdokument från barnets förälder eller annan vårdnadshavare har ofta saknats som underlag i de svenska adoptionsakterna avseende internationell adoption.

Det har sällan framgått i de individuella ärendena vilka ansträngningar ursprungsländerna har gjort för att söka nationella lösningar innan barnen bedöms vara tillgängliga för adoption till Sverige. I flera länder har adoptionsprocessen därtill ofta varit så snabb att det finns en stor risk att subsidiaritetsprincipen inte efterlevts. I de tidiga privata och enskilda adoptionerna har social utredning och förklaringar till varför barnet förmedlas för internationell adoption dessutom relativt ofta saknats.

Dokumentationen har i flera hänseenden förbättrats över tid, till exempel när det gäller dokumentation om barnets bakgrund genom en social och medicinsk rapport. Men fortfarande är dokumentationen i de svenska adoptionsakterna alltför bristfällig för att de svenska aktörerna ska ha kunnat säkerställa att adoptionen är till barnets bästa och för att adopterade personer ska tillförsäkras rätten till kännedom om sitt ursprung. Det skulle bland annat behöva finnas tydligare bevis i adoptionshandlingarna för att erforderliga samtycken har inhämtats samt tydligare redogörelser för vilka ansträngningar som gjorts för att efterleva subsidiaritetsprincipen.

SOU 2025:61