Det andra rekvisitet i 6 kap. 8 § FB är att överflyttningen ska vara uppenbart bäst för barnet. Barnets bästa enligt 6 kap. 2 a § FB är ett allmänt krav avseende alla beslut enligt 6 kap. FB som fattas av exempelvis socialnämnd och domstol. I bestämmelsens andra stycke anges att det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska fästas särskilt avseende vid bland annat risken för att barnet far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. I förarbetena till bestämmelsen uttalas att det förhållandet att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före barnets bästa.

Av 6 kap. 2 b § FB följer att barnet ska få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Bestämmelserna ansluter nära till de krav som följer av barnkonventionen. Sedan år 2011 anges det i regeringsformen att det allmänna ska verka för att barns rätt tas tillvara (1 kap. 2 § femte stycket regeringsformen). Enligt vad regeringen uttalar i förarbetena till grundlagsändringen ligger den markering som stadgandet innebär väl i linje med Sveriges förpliktelser enligt barnkonventionen och en betydelsefull markering av det allmännas ansvar gentemot barn.

Vid bedömningen av vad som är uppenbart bäst för barnet har domstolen att utreda vilken anknytning barnet har till familjehemmet och hur kontakterna mellan barnet och barnets föräldrar har fortlöpt. Det har påpekats att det till exempel genom praktiska hinder, som exempelvis vistelse i fängelse, kan uppstå en situation som innebär långa familjehemsvistelser utan att grundanknytningen till föräldern bryts. I förarbetena framgår vidare att det endast i undantagsfall kan komma i fråga att flytta över vårdnaden från en förälder som hållit god kontakt med sitt barn under vårdtiden.

För domstolen blir det nödvändigt att utreda vilken anknytning barnet har till familjehemmet och hur kontakterna mellan barnet och barnets föräldrar har fortlöpt under placeringstiden. Har föräldrarna inte visat barnet något intresse under tiden barnet har vistats i familjehemmet eller har kontakten varit sporadisk eller skett under uppslitande former, kan en överflyttning av vårdnaden bli aktuell. Stort avseende måste alltid fästas vid barnets egen inställning. Det krävs att barnet har fått en så stark anknytning till familjehemmet att det uppfattar det som sitt eget. Genom kravet i 6 kap. 8 § FB att det ska vara uppenbart bäst för barnet att rådande förhållande få bestå markeras bestämmelsens undantagskaraktär.

I NJA 1993 s. 666 var det fråga om överflyttning av vårdnaden om makarna O:s 14-årige son som under större delen av sitt liv vistats i ett familjehem. HD konstaterade att syftet med vårdnadsöverflyttning är att ge ett barn en uppväxt under stabila och trygga förhållanden och att förhindra att barn rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och känner större trygghet till än till ursprungshemmet.

HD konstaterade vidare att barnet ska ha rotat sig i familjehemmet och uppfatta det som sitt eget för att överflyttning av vårdnaden ska komma i fråga och att det därför är viktigt att utreda barnets anknytning till familjehemmet liksom dess kontakt med föräldrarna. Stor vikt ska även fästas vid barnets egen inställning.

I sin bedömning inledde HD med att konstatera att sonen bott hos familjehemmet i 13 år och rotat sig där samt att utredningen visade att sonen uppfattade familjehemmet som sitt eget, att han själv önskade bo kvar där och att han uppnått den ålder och mognad att hans åsikt bör tillerkännas stor betydelse. HD gick därefter vidare till att konstatera att en viktig omständighet vid bedömningen av vårdnadsfrågan är barnets anknytning till föräldrarna.

I det aktuella fallet hade makarna O gjort gällande att deras bristande kontakter med sonen berott på att de känt sig ovälkomna och illa behandlade av familjehemsföräldrarna samt att de motarbetats av myndigheterna vad gäller upprätthållande av kontakten med sonen. Enligt HD visade utredningen att den bristande kontakten mellan sonen och makarna O till stor del berott på att makarna O tagit så få egna initiativ till kontakt och varit ovilliga att resa till familjehemmet. Efter att ha konstaterat att familjehemsföräldrarna var lämpliga att överta vårdnaden om sonen kom HD fram till att det var uppenbart bäst för sonen att de rådande förhållandena skulle bestå och att vårdnaden därför skulle flyttas över till familjehemsföräldrarna.

Europadomstolen kom i två domar, år 1988 och 1992, fram till att svenska myndigheter handlat i strid med artikel 8 i Europakonventionen under delar av omhändertagandet av sonen, bland annat genom att försvåra för makarna O att ha kontakt med sonen. HD konstaterade att bedömningen av vad som är uppenbart bäst för sonen ska avgöras med ledning av den utredning som föreligger beträffande nu rådande förhållanden och att svenska myndigheters överträdelse av Europakonventionen under tidigare år därför saknade egentlig betydelse för vårdnadsfrågan. Mot bakgrund av Sveriges åtaganden enligt barnkonventionen måste ett välgrundat beslut som innebär att domstolen funnit det vara uppenbart till barnets bästa att vårdnaden flyttas över också anses stå i god överensstämmelse med artikel 8 i Europakonventionen.

I NJA 2014 s. 307 var det fråga om en åttaårig pojke som sedan ettårsåldern stadigvarande vistats i ett familjehem (hos sin farfar). I domstolsprocessen medgav pojkens pappa socialnämndens yrkande om överflyttning av vårdnaden medan pojkens mamma motsatte sig överflyttning. Föräldrarna och pojken hade under familjehemsplaceringen haft ett begränsat umgänge, i regel en gång i månaden i närvaro av kontaktperson. Även i detta fall hänvisade HD till förarbetsuttalanden kring syftet med stadgandet i 6 kap. 8 § FB (se redogörelsen ovan för NJA 1993 s. 666 och prop. 1981/82:168 s. 39 ff. och 79). HD konstaterade vidare att Europakonventionens krav aktualiseras vid prövningen av frågor om överflyttning av vårdnad och att föräldrabalkens bestämmelser måste tolkas i belysning av konventionens krav.

I sin bedömning konstaterade HD inledningsvis att pojken rotat sig i familjehemmet och uppfattar detta som sitt eget hem. HD konstaterade vidare att familjehemsföräldrarna var väl lämpade att överta vårdnaden samt att det inte fanns något som tydde på att de inte skulle ta sitt ansvar för att pojken skulle få sina behov av umgänge med sina föräldrar tillgodosedda.

HD slog också fast att det vid bedömningen av behovet av en överflyttning av vårdnaden bör fästas viss vikt vid att vårdnadsfrågans betydelse ökar när ett barn kommer upp i skolåldern. Enligt HD gav utredningen inte stöd för att pojkens mamma inom överskådlig tid skulle ha förmåga eller möjlighet att ta ett större ansvar som förälder, även om hon visat en sådan vilja. Vid en sammanvägning av omständigheterna i målet ansåg HD att det var uppenbart bäst för pojken att de rådande förhållandena skulle bestå och att familjehemsföräldrarna därför skulle ta över vårdnaden.

Källa:
SOU 2022:71 sid. 117

Whatsapp