Socialnämndens hantering av en begäran om informationssamta

Enskilda samtal får dock hållas om det finns särskilda skäl, och en förälder som begär ett enskilt samtal har alltid rätt till det. Ett gemensamt samtal torde dock i de allra flesta fall ge de bästa förutsättningarna för föräldrarna att tillgodogöra sig informationen och underlätta för dem att i ett tidigt skede hitta den lösning som är bäst för barnet.

Som huvudregel bör socialnämnden därför verka för och framhålla fördelarna med att föräldrarna deltar gemensamt. Socialnämnden bör emellertid på lämpligt sätt, exempelvis i kallelsen såsom Familjerättssocionomernas riksförening föreslår, informera föräldrarna om att det finns en möjlighet till enskilda samtal.

Socialnämnden bör vidare avgöra när och hur personalen i nämndens verksamheter ska ställa frågor om våld för att kunna identifiera våldsutsatta och barn som bevittnat våld som behöver stöd och hjälp (se Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Våld i nära relationer, SOSFS 2014:4). Det framstår däremot inte som rimligt att socialnämnden inför varje gemensamt samtal ska utreda om våld förekommit mellan föräldrarna, såsom riksföreningen anför.

Det är viktigt att socialnämnden är lyhörd för föräldrarnas eventuella synpunkter inför samtalet. En förälder som inte vill delta i samtalet tillsammans med den andra föräldern ska inte behöva känna sig pressad till det av rädsla för att han eller hon ska anses sätta det egna intresset före barnets (jfr prop. 1990/91:8 s. 30 f.).

Om en förälder vid kontakt med socialnämnden uppger att hon eller han varit utsatt för våld eller andra övergrepp av den andra föräldern, bör socialnämnden erbjuda ett enskilt samtal, såsom Umeå kommun och SKR anför. Även uppgifter om hedersrelaterat förtryck kan motivera att socialnämnden erbjuder en förälder ett enskilt samtal. Det är också angeläget att socialnämnden har rutiner för att ordna samtalen så att en våldsutsatt förälder kan känna sig trygg i samband med dem.

Lagrådet ifrågasätter om det inte bör övervägas att införa en möjlighet för socialnämnderna att under vissa förutsättningar neka samtal, främst för situationen att en obstruerande förälder gång på gång begär samtal. En sådan begäran medför dock inte något krav på den andra föräldern att medverka och utgör därför inte ett medel för att kunna trakassera honom eller henne.

Utredningen behandlar inte frågan och inte heller lyfter någon remissinstans en sådan farhåga. Enligt regeringen framstår risken som liten för att praktiska problem i detta avseende skulle uppkomma och någon särskild reglering bedöms därför för närvarande inte nödvändig.

Prop. 2020/21:150 s. 68.