Socialnämndens upplysningar och snabbupplysningar

Om den socialnämnd som fått tillfälle att lämna upplysningar har tillgång till sådana som kan ha betydelse för frågans bedömning föreligger en skyldighet att lämna dessa till rätten. Tillfälle att lämna upplysningar enligt nämnda bestämmelse ska ges oavsett om föräldrarna är överens eller inte i de frågor som är föremål för domstolens prövning.

Enligt Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöds (MFoF) allmänna råd (HSLF-FS 2017:51) om socialnämndens ansvar för vissa frågor om vårdnad, boende och umgänge bör, när socialnämnderna ges tillfälle att lämna upplysningar, uppgifter om barnet och föräldrarna alltid inhämtas från socialtjänstens register. Närmare reglering om vad upplysningarna ska innehålla saknas.

Att en socialnämnd som ska lämna upplysningar har möjlighet att vända sig även till en annan socialnämnd framgår av 6 kap. 20 b § föräldrabalken. Denna bestämmelse anger att trots sekretess enligt 26 kap. 1 § första stycket OSL är en socialnämnd som har tillgång till uppgifter som kan ha betydelse för bedömningen av en fråga om vårdnad, boende eller umgänge skyldig att lämna sådana uppgifter på begäran av en socialnämnd som ska lämna upplysningar enligt 6 kap. 19 § föräldrabalken.

Inför ett tillfälligt domstolsbeslut kan domstolen inhämta snabbupplysningar i enlighet med 6 kap. 20 § andra stycket Socialnämndernas inhämtande av uppgifter avseende frågor om vårdnad, boende och umgänge  föräldrabalken. Enligt samma bestämmelse ska en socialnämnd, innan den lämnar snabbupplysningar, om det inte är olämpligt, höra föräldrarna och barnet. Lämplighetsbedömningen tar sikte på frågan om det i ett enskilt fall kan vara olämpligt att genomföra samtal, inte huruvida barnet ska ges möjlighet att framföra sina åsikter.

Socialnämnderna ska göra rimliga ansträngningar för att kunna höra barnet och föräldrarna, om det inte redan från början står klart att det är olämpligt. Samtal med föräldrarna bör som utgångspunkt alltid hållas. Utredaren får utifrån samtalet med föräldrarna och övriga omständigheter avgöra om det i ett enskilt fall kan vara olämpligt att höra barnet. Med hänsyn till den korta tid som ofta står till buds kan det i vissa fall vara praktiskt omöjligt att åstadkomma ett hörande av barnet eller en förälder. Det är då viktigt att de ansträngningar eller de överväganden som har gjorts redovisas till domstolen i upplysningarna (prop. 2020/21:150 s. 150).

MFoF:s allmänna råd HSLF-FS 2017:51 anger närmare vad som bör gälla vid samtal med barnet och föräldrarna. Vid samtal med barnet bör handläggaren tala om för barnet varför samtalet förs samt låta barnet berätta eller på annat sätt åskådliggöra hur barnet ser på sin situation samt ge barnet möjlighet att förmedla sin inställning. Vid samtal med föräldrarna bör handläggaren i regel prata med föräldrarna var för sig och samtalet bör handla om barnets situation, barnets relation till vardera föräldern, syskon och respektive förälders partner, föräldrarnas möjligheter att samarbeta och vilka möjliga lösningar som föräldrarna ser med utgångspunkt i barnets behov.

/../

När snabbupplysningar ska lämnas är inte tanken att socialnämndernas utredningsverksamhet ska vara lika omfattande som vid en utredning enligt 6 kap. 19 § andra stycket föräldrabalken (se avsnitt 12.3.1). Detta innebär bl.a. att avsikten inte är att lika många personer ska höras vid snabbupplysningar som vid en större utredning. Socialnämndernas snabbupplysningar bör i stället grunda sig på kontroll av vissa register samt samtal med föräldrarna och barnet (jfr prop. 1981/82:168 s. 55). Det finns emellertid inget som hindrar att socialnämnden även pratar med andra personer än föräldrarna och barnet. De register som avses är enligt MFoF:s allmänna råd HSLF-FS 2017:51 uppgifter från socialtjänstens register och, om det finns skäl för det, uppgifter från polisens misstanke- och belastningsregister.

Ds 2023:15 s. 353.