Barnäktenskapsbrott
Sedan 1 juli 2020 har dock ett tredje stycke tillkommit till 4 kap. 4 c § brottsbalken som föreskriver att om äktenskapstvånget riktar sig mot någon som inte har fyllt 18 år döms i stället för barnäktenskapsbrott.
Barnäktenskapsbrottet omfattar därutöver fler gärningar eftersom det även utgör ett brott om gärningspersonen på annat sätt än vad som anges i första stycket förmår eller tillåter barnet att ingå äktenskap eller äktenskapsliknande förbindelse. Det innebär att det inte krävs att något otillbörligt medel som olaga tvång eller utnyttjande av utsatt belägenhet har använts.
Straffbestämmelsen är avsedd att kunna tillämpas på alla personer som utövar påtryckningar mot barnet, oavsett relation till barnet. Det saknar alltså betydelse om barnet uttrycker en vilja att ingå äktenskapet. Handlingen är straffbar oavsett.
Rekvisitet förmå innebär dock att det måste finnas ett orsakssamband mellan gärningspersonens handlande och att äktenskapet eller den äktenskapsliknande förbindelsen ingås. Det ska vara fråga om ett aktivt handlande inriktat på ett visst resultat. Också mycket subtila påtryckningar kan innebära att det finns ett orsakssamband. Det kan vara fråga om att en släkting uppmanar ett barn att gifta sig eftersom det är viktigt för släktens anseende. Också den som gifter sig med barnet kan ha förmått barnet till äktenskapet (se prop. 2019/20:131 s. 43 f.).
Ds 2024:20 s. 93.
Lägg till artikeln i dina kanaler