TR om växelvis boende

Rättsliga utgångspunkter

Barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om barns boende och umgänge, se 6 kap. 2 a § föräldrabalken. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska rätten fästa särskilt avseende vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet förs bort olovligen eller annars far illa samt barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Har föräldrarna gemensam vårdnad kan domstolen i enlighet med 6 kap. 14 a § föräldrabalken besluta vem av föräldrarna som barnet ska bo tillsammans med. För att ett växelvist boende ska kunna anses vara till barnets bästa är en grundförutsättning att föräldrarna har en särskilt god samarbetsförmåga samt att föräldrarna bor förhållandevis nära varandra.

Vidare ska i alla bedömningar barnets åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Ska barnen vara växelvist boende hos sina föräldrar? Inledningsvis konstaterar tingsrätten att inget annat framkommit i målet än att båda föräldrarna är måna om och engagerade i sina barn. Av familjerättens utredning har vidare framkommit att båda två är lämpliga som boendeföräldrar. Utredarna vid familjerätten har föreslagit att tingsrätten beslutar att barnen ska vara växelvis boende hos föräldrarna efter en viss upptrappning av nuvarande umgänge med pappan. (Tingsrätten beskrev upptrappningen detaljerat)

Utredarna har vidare uttryckt att det är svårt att sia om huruvida en förändring i barnens boende är till det bättre för dem eftersom barnens nuvarande vardag är välfungerande, men att det inte finns några tydliga riskfaktorer som talar emot. Vidare har utredarna konstaterat att barn till separerade generellt sett mår bra av att ha lika stor tillgång till båda sina föräldrar och att de uppfattas vara goda omsorgsföräldrar som har ett tillräckligt välfungerande samarbete med varandra för att ett växelvis boende ska fungera.

Tingsrätten delar familjerättens förslag till beslut om att växelvist boende är det bästa boendealternativet för barnen på sikt. Anledningen till detta är följande. I de fall där föräldrarna har ett tillräckligt gott samarbete är ett växelvis boende det bästa sättet för barnen att få lika stor tillgång till båda sina föräldrar. Av utredningen i målet har framkommit att parterna har meningsskiljaktigheter kring barnens kosthållning, vilket efternamn de ska bära och huruvida de ska få ta del av hemspråksundervisning. Enligt tingsrättens uppfattning är detta sådana saker som kan vara svårt att komma överens om i alla föräldraskap.

Det finns ingenting i utredningen som visar på att parternas olika uppfattning i dessa frågor har påverkat barnen på något sätt. Därtill är detta frågor som föräldrarna måste lösa inom ramen för det gemensamma vårdnadsansvaret oavsett hur barnen är boende. Utredningen har vidare visat att parterna har ett välfungerande samarbete kring barnens vardag där hämtning och lämning sker utan konflikter, att parterna har regelbunden kontakt över sms och mejl angående saker som händer med barnen och gemensamt planerar in aktiviteter som när de ska närvara på till exempel föräldramöten i skolan.

Tidigare problem avseende utfärdande av pass till barnen samt skolbyte för ett barn har parterna lyckats lösa. Det finns ingen utomstående part som har uttryckt oro över barnens mående eller kontakt med respektive förälder. Tvärtom har de uppgifter som kommit från barnens pedagoger vid förskola och skola gett uttryck för att båda barnen mår bra, att det inte finns något som tyder på att barnen skulle vara påverkade av föräldrarnas konflikt samt att båda föräldrarna är omsorgsfulla och måna om barnen.

Mamman har uppgett att pappan inte sköter den medicinering som sonen är i behov av för sin hårda mage. Pappan har motsatt sig att han inte skulle ge sonen den medicin han behöver och uppgett att han ger den medicin som behövs samt serverar barnen en varierad och fiberrik kost. Det saknas stöd i utredningen för att konstatera att pappan inte skulle ge barnet den medicin han är i behov av oavsett att det enbart är mamman som har hämtat ut den aktuella medicinen från apoteket. Vidare har inte heller framkommit att sonen skulle må dåligt på grund av bristande medicinering.

Vidare konstateras att parterna har sina respektive boenden relativt nära varandra och nära barnens förskola och skola vilket är en förutsättning för att växelvis boende ska fungera bra för barnen. Pappan har bestritt mammans påstående om att han är på väg att flytta från sitt nuvarande boende och det finns ingenting i utredningen som tyder på att hon har rätt i sin oro.

Vad gäller barnens vilja är det sonen som är så pass stor att han har förmåga att verbalt uttrycka hur han vill att boendet ska vara reglerat. Av familjerättens utredning framgår att sonen för utredarna uppgett att han tycker att det fungerar bra som det är nu. Det framgår även att han inte vet hur det är att bo med pappa längre än vad han gör idag, torsdag till måndag, men att en dag till hos pappa kan bli bra även om han tycker det känns lite konstigt. Sonen har till utredarna även uttryckt att det inte finns något dåligt hos vare sig mamma eller pappa.

Pappan har uppgett att sonen till honom gett uttryck för att han vill bo mer med honom och mamman har berättat att sonen till henne sagt att han inte vill bo mer hos pappa utan fortsatt ha det som det är nu. Tingsrättens uppfattning är att sonen i familjerättens utredning inte gett något tydligt uttryck för hur han vill vara boende hos sina föräldrar utan, utifrån ett sexårigt barns perspektiv utan full förmåga att förstå konsekvenser av saker och ting, gett uttryck för att det just här och nu är bra som det är. Samtidigt konstaterar tingsrätten att det av både familjerättens utredning och övrig bevisning framgått att sonen förefaller må bra hos båda sina föräldrar och att han inte föredrar någon av dem framför den andra.

Utöver ovanstående konstaterar tingsrätten att ett växelvis boende för barnen endast innebär en utökning av tiden de tillbringar hos pappan i dagsläget med två dagar. Sammantaget anser tingsrätten att ett växelvist boende är förenligt med barnens bästa och att föräldrarnas samarbetsförmåga är tillräckligt god för att ett växelvist boende ska kunna fungera.

Med hänsyn till vad som framkommit om sonens känslighet för förändringar och att han precis har börjat i en ny skola anser tingsrätten det vara i enlighet med barnens bästa att det sker en upptrappning av barnens nuvarande umgänge med pappan innan umgänget slutligen övergår i ett växelvis boende. (Tingsrätten beskrev upptrappningen detaljerat)

Hos vilken förälder ska barnen tillbringa lov och storhelger? Parterna är överens om att för det fall tingsrätten beslutar om ett växelvis boende för barnen ska höstlov, sportlov och påsklov vara oreglerade. Parterna är också överens om att barnen ska fira varannan jul- och nyårshelg hos respektive part och att barnen ska vara hos pappan på julhelgen jämna år med start år 2024 och på nyårshelgen ojämna år med start år 2025 samt hos mamman på julhelgen ojämna år med start år 2025 och på nyårshelgen jämna år med start år 2024.

Det parterna är överens om avseende jul- och nyårsfirande samt oreglerade höstlov, sportlov och påsklov anser tingsrätten är förenligt med barnens bästa och det ska därmed beslutas i enlighet med detta. När det kommer till sammanhängande semesterperiod för barnen med respektive förälder vid växelvist boende är parterna inte överens om under vilka veckor semesterperioden ska förläggas till eller hur många perioder som ska omfattas. Parterna är inte heller överens om hos vem barnen ska ha rätt att vara vid firandet av första dagen av högtiderna EID.

Vad gäller barnens rätt till sammanhängande semesterperiod med respektive förälder konstaterar tingsrätten att inget framkommit som visar på att barnen skulle må dåligt av att tillbringa en längre tid med vardera föräldern. För att barnen ska få goda möjligheter att göra olika saker med respektive förälder under sommarperioden ska barnen slutligt ha rätt till två sammanhängande semesterperioder om två veckor vardera hos respektive förälder.

Eftersom tingsrätten beslutat att barnens växelvisa boende ska starta först i början av juni 2025 ska sommarperioden 2025 avse en sammanhängande semesterperiod hos vardera föräldern om två veckor i följd. Detta för att barnen ska ges tillräcklig tid att anpassa sig till och landa in i sin nya boendesituation. Från sommaren 2026 ska barnen ha rätt till två sammanhängande semesterperioder om två veckor vardera hos varje förälder. För att barnen ska hinna tillbringa två sammanhängande semesterperioder om två veckor vardera hos respektive förälder ska semesterperioden förläggas till veckorna 25–33, detta ska gälla redan från sommaren 2024.

När det kommer till att fira högtiderna EID konstaterar tingsrätten att det är viktigt att barn fullt ut får möjlighet att vara delaktig i respektive förälders trosuppfattning och världsbild. Högtiderna EID utgör en viktig del av den muslimska religionen, en trosuppfattning som mamman bekänner sig till, och det är därmed i enlighet med barnens bästa att de får möjlighet att delta i detta firande tillsammans med sin mamma. Barnen ska därför ha rätt att varje år fira högtiderna EID i enlighet med vad mamman har yrkat, dock inte för de fall EID- högtiderna infaller på samma tid som barnen ska fira jul- eller nyårshelg med pappan, vilka helger ska gå före eftersom även detta är högtider som är viktigt att barnen får fira.

Övriga frågor

Parterna är överens om hur överlämning av barnen ska gå till, att barnen ska ha rätt till videoumgänge med den förälder de inte är hos på lördagar kl. 10.00 samt hur de ska informera varandra om val av veckor inför sommarperioderna. Det finns ingen anledning att ifrågasätta att det är till barnens bästa att besluta i enlighet med deras överenskommelse i dessa delar.