Om ett barn inte vill framföra åsikter, måste det respekteras

Det är emellertid, som även bl.a. Lunds universitet är inne på, viktigt att komma ihåg att barnets rätt att framföra åsikter är en möjlighet för barnet, inte en skyldighet. Om ett barn inte vill framföra några åsikter, måste det respekteras.

Det innebär dock inte någon begränsning i t.ex. en socialnämnds eller en medlares ansvar att bedöma om en överenskommelse mellan föräldrarna är till barnets bästa. Det utgör inte heller något hinder mot att nämnden eller en medlare samtalar med personer i barnets omgivning, för att kunna ta ställning till vad som är bäst för barnet. Något krav på att barnets åsikter eller inställning ska klarläggas på annat sätt, om barnet inte framför några synpunkter, bör dock enligt regeringen inte införas.

Barnets rätt att bli hört slås fast i den nya portalparagrafen om barnets rätt att komma till tals och den gäller därmed i samtliga frågor om vårdnad, boende och umgänge. De mer specifika bestämmelser som anger hur barnets åsikter ska hämtas in i samband med en utredning om vårdnad, boende eller umgänge eller i samband med s.k. snabbupplysningar bör enligt regeringen även fortsättningsvis vara placerade i förfarandereglerna i 6 kap. 19 och 20 §§ (se nedan).

Hur barnets åsikter mer konkret ska hämtas in i andra fall, t.ex. inför att ett avtal mellan föräldrarna godkänns eller vid medling, är inte närmare reglerat i föräldrabalken och bör även i fortsättningen avgöras av omständigheterna i det enskilda fallet. Något förslag motsvarande utredningens lämnas därför inte i denna del.

Prop. 2020/21:150 s. 47.