Enligt utredningen kan användningen av uttrycket vilja vara en förklaring till att samtal inte sker med yngre barn i den utsträckning som är önskvärt. Det ligger nämligen i sakens natur att yngre barn kan ha svårt att uttrycka eller ange en bestämd vilja eller inställning i en fråga om vårdnad, boende eller umgänge.
För att markera att barnets åsikter ska beaktas även om barnet inte kan ge uttryck för en tydlig inställning bör uttrycket vilja enligt utredningen inte längre användas. Utredningen föreslår att ”vilja” ersätts med ”åsikter eller inställning”.
Regeringen, som instämmer i att uttrycket vilja inte längre bör användas, anser dock att det, med beaktande av vad JO och Linköpings tingsrätt framför, är tillräckligt om uttrycket åsikter användas (jfr dock prop. 2005/06:99 s. 45). Därmed kommer också barnets rätt att få information och komma till tals att regleras på samma sätt i frågor om vårdnad, boende och umgänge som motsvarande rättigheter regleras inom adoptionsprocessen (4 kap. 3 § föräldrabalken).
Genom att använda uttrycket åsikter tydliggörs att det inte handlar om att barnet måste ta ställning i specifika frågor. Rätten att komma till tals är bredare än så. Detta kan förväntas stärka särskilt yngre barns rätt att komma till tals, men även rätten för de barn som inte vill ta ställning mellan sina föräldrar.
Regeringen anser vidare att en motsvarande justering - där uttrycket vilja byts mot åsikter - bör göras i 21 kap. 1 § föräldrabalken, som reglerar verkställighet av domar och beslut i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Utredningen lämnar inte något sådant förslag, men uttryckets betydelse där är densamma som i 6 kap. föräldrabalken och justeringen - som efterfrågas av flera remissinstanser - skapar bättre enhetlighet i regleringen.
Att barnets ålder och mognad ska beaktas medför, precis som hittills, att hänsyn ska tas i högre grad till de äldre barnens åsikter än till de yngre barnens. Enbart ålder kan dock inte avgöra vikten av ett barns åsikter. Hur mycket ett barn förstår är inte på ett entydigt sätt knutet till barnets ålder.
Mognad avser förmågan att förstå och bedöma konsekvenserna av en särskild fråga, varvid den fortlöpande utvecklingen av barnets förmågor måste beaktas (se prop. 2015/2016:180 s. 134). I verkställighetsärenden gäller alltjämt att om barnet har nått en sådan ålder och mognad att dess vilja bör beaktas, får verkställighet inte ske mot barnets vilja utom då rätten finner det nödvändigt av hänsyn till barnets bästa (21 kap. 5 §).
Prop. 2020/21:150 s. 47.
Följ oss på sociala medier
Senaste artiklarna med samma ämne
