Hushållsgemenskap avgör rätten till underhållsstöd

Högsta Förvaltningsdomstolen
2018-12-04 Mål nr 3828-17 och 4104-17 och 7223-17 och 7224-17

De två olika målen rör två olika föräldrapar där underhållsstöd har beviljats för de första barnen i enlighet med 18 kap. 2 § SFB eftersom föräldrarna då inte har bedömts "bo tillsammans", och då övriga förutsättningar för sådant stöd också ansetts uppfyllda. Men efter att respektive föräldrapar fått ytterligare barn och respektive mamma i båda fallen sökt underhållsstöd även för dessa barn, har Försäkringskassan i båda ärendena avslagit ansökningarna.

Avslagen har motiverats med att föräldraparen, då de fött ytterligare barn, sammantaget skulle räknas som sammanboende i förhållande till reglerna om underhållsstöd. Båda målen har till slut hamnat i Högsta förvaltningsdomstolen som nu bland annat fastslår att uttrycket ”bo tillsammans” i underhållsstödsbestämmelsernas mening inte ska begränsas till enbart den situationen att föräldrarna huvudsakligen tillbringar sin dygnsvila i samma bostad. Även föräldrar som ändå har en sådan hushållsgemenskap som normalt präglar ett sammanlevande bör enligt HFD omfattas av uttrycket. Det förhållandet att föräldrar som inte är gifta med varandra eller folkbokförda på samma adress får ytterligare gemensamma barn tyder enligt HFD på att de har en sådan hushållsgemenskap att de ska anses bo tillsammans.

Av 18 kap. 3 § 2 st. SFB framgår vidare att om Försäkringskassan får uppgifter som ger myndigheten grundad anledning att anta att föräldrarna bor tillsammans, bör den vidta utredningsåtgärder. Vid en sådan utredning är det den som begär underhållsstöd som bär bevisbördan för att han eller hon inte bor tillsammans med den andra föräldern. Den som begär underhållsstöd, det vill säga i normalsituationen boföräldern, och inte barnet, anses vara part i mål om rätt till underhållsstöd.

Med utgångspunkt i resonemangen ovan har HFD i det ena nu aktuella målet gällande en trebarnsfamilj, funnit att mamman inte visat att föräldrarna inte bodde tillsammans i den mening som avses i bestämmelserna om underhållsstöd. Enligt mamman bor pappan sedan 2009 i Danmark och hon har bland annat åberopat ett hyresavtal för en lägenhet i Köpenhamn. Hon har vidare uppgett att pappan inte bidrar till barnens försörjning eftersom han saknar arbete men att hon och barnen besöker honom då de är lediga. Enligt HFD har mamman sammantaget inte visat att hon och barnen och pappan inte bor tillsammans i den mening som avses i bestämmelserna om underhållsstöd. Rätt till underhållsstöd föreligger därför inte varför HFD upphäver underinstansernas domar och fastställer Försäkringskassans beslut.

I det andra fallet, där mamman var 17 år vid första barnets födelse och 19 år när det andra barnet föddes, delar dock HFD kammarrättens bedömning att mamman visat att hon och barnen aldrig har bott tillsammans med pappan. Till stöd har hon åberopat olika intyg. Enligt kvinnan själv bodde hon fortfarande hemma hos sina föräldrar när barnen föddes. HFD avslår därför Försäkringskassans överklagande i detta mål.

Källa:
Zeteo Nyheter