
Svea Hovrätt
2021-01-25
Mål nr 8104-20
Mamman som bor i Finland yrkade att pojken, som är knappt sju år, skulle ha sitt stadigvarande boende hos henne. Hon anförde bl.a. att pappan inte aktiverar pojken tillräckligt utan låter honom titta på mobilen istället, vilket gör honom olämplig som boendeförälder.
Av utredningen framgår att socialtjänsten uttryckt en oro kring pojkens användande av mobiltelefon när han är med pappan och att han har sämre kondition än andra barn i hans ålder.
Hovrättens intryck är dock att pappan är medveten om pojkens behov av stimulans och att delta i fysiska aktiviteter och att han kommer verka för att dessa behov tillgodoses. Hovrätten konstaterar att pojken i drygt 1,5 år bott hos sin pappa och bedömer att en flyttning till Finland skulle medföra att pojken förlorar den vardagliga kontakten med sin pappa och att han får bryta upp från den invanda miljön på sin förskola och med sina vänner.
Trots att pojken uttryckt att han vill bo med sin mamma anser hovrätten därför att han bör ha kvar sitt stadigvarande boende hos pappan. Tingsrättens dom fastställs.
Källa:
JUNO
- Barnens bästa med gemensam vårdnad trots kontaktförbud
- Beslut om umgänge vid lov och storhelger
- Inget umgänge; barn ska inte åläggas att hemlighålla vistelseort
- Bäst för barnet att vårdnaden flyttas till familjehemsföräldrarna
- LVU på grund av en djupgående konflikt mellan föräldrarna
- Telefonumgänge inte tillräckligt för barnet
- Föräldern ska bidra med hälften av resekostnaderna
- Inget underhållsstöd - oklart om föräldrarna är sambor
- Saknas förutsättningar för växelvis boende
- Ensam vårdnad för mamman och umgänge med pappan