Polishämtning av barn

Bakgrund

Frågan om barnets vårdnad, boende och umgänge har prövats av domstol under flera år. Pappan hade av tingsrätten anförtrotts ensam vårdnad om sonen, som bodde hos mamman. Hon överklagade, men domen vann laga kraft. Pappan ansökte om verkställighet och tingsrätten beslöt att sonen skulle hämtas genom polismyndighetens försorg och överlämnas till pappan. Mamman överklagade även detta beslut, vilket avslogs.

Rättslig reglering

Bestämmelser om hämtning av barn genom polismyndighetens försorg finns i 21 kap. FB och verkställighetsförordningen.

Domstolen kan besluta om hämtning av barnet vid en vårdnadsdom om verkställighet inte kan genomföras på annat sätt. Eller om hämtningen behövs för att förhindra att barnet utsätts för allvarlig skada. Tvångsåtgärder får endast tillgripas när möjligheterna till en frivillig lösning är uttömda.

Domstol kan utse en medlare som ska verka för en frivillig överlämning. Medlaren ska redovisa sina åtgärder och vad som framkommit, normalt inom två veckor.

Måste en hämtning ske ska den genomföras så skonsamt som möjligt för barnet. En stödperson ska närvara och, om möjligt, även barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog.

Polisen bestämmer tidpunkten, kallar berörda personer och underrättar vårdnadshavaren, socialnämnden och medlaren. Hämtningen ska ske diskret och utan onödig uppmärksamhet eller olägenhet.

Det första hämtningsförsöket

Polisen kritiserades för allvarliga brister i handläggningen av hämtningsförsöket. Varken barnets vårdnadshavare eller den utsedde medlaren underrättades om hämtningen. Medlaren skulle ha underrättats innan hämtningen, eftersom frivillig överlämning först skulle prövas.

Hämtningen genomfördes utan tillräckliga förberedelser. Barnet hade inte träffat sin pappa på länge och riskerade därför en stor psykologisk påfrestning. En företrädare från socialtjänsten var närvarande, men även barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog borde ha medverkat med hänsyn till barnets situation.

Det andra hämtningsförsöket

Hämtningen genomfördes under tumultartade former och pågick i cirka tre timmar, vilket innebar en stor psykisk påfrestning för barnet.

Polisen kände till den långvariga föräldrakonflikten, att barnet hade sin trygga miljö hos mamman och inte träffat sin pappa på tre år.

Hämtningen inleddes utan socialtjänstens närvaro och utan att barnläkare, barnpsykiater eller barnpsykolog hade tillkallats.

Polisen borde ha planerat hämtningen noggrant och samarbetat med socialtjänsten för att minimera barnets påfrestningar. Det fanns inte tillräckliga skäl att frångå kravet på stödperson och medicinsk expertis.

JO
Diarienummer: 4908-2007,2264-2008