Kännetecknande för det hedersrelaterade våldet och förtrycket är att det är kollektivt utövat eller sanktionerat, det vill säga att det understöds eller uppmanas av flera personer i släkten och är förankrat i en bredare krets. Både män och kvinnor i en familj, och även syskon, kan aktivt delta i utövandet av kontroll, våld och förtryck.50 Även släktingar eller andra personer utanför den allra närmaste familjen kan vara förövare. Utövandet av kontroll eller våld kan också vara ett resultat av tvång, exempelvis genom att familjemedlemmar tvingas utöva kontroll av ett syskon, mödrar eller kusiner.

Hedersrelaterat våld och förtryck kan förekomma oavsett födelseland, kultur och religionstillhörighet. Våldet och förtrycket är ofta riktat mot flickor och unga kvinnor, men även vuxna kvinnor utsätts. Det förekommer också att pojkar och unga män är utsatta för hot, kontroll och begränsningar samt barnäktenskap och tvångsäktenskap som har sin bakgrund i hedersrelaterade normer. Pojkar förväntas också i stor utsträckning att bevaka och kontrollera sina systrar eller andra kvinnliga släktingar.

Hedersnormerna och rädslan för att förlora hedern kan ta sig uttryck i hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive könsstympning av flickor och kvinnor. I förarbeten definieras detta på följande sätt: Ur våldsutövarens/våldsutövarnas perspektiv kan syftet med våldet och förtrycket vara att få den utsatta individen att följa familjens normer och värderingar, exempelvis om oskuld och om att sätta kollektivets intressen före individens egna. Det kan också utövas som en bestraffning mot den som redan brutit mot normerna i syfte att hindra att detta blir känt för en vidare krets eller för att familjen och släkten ska återvinna den heder som anses ha gått förlorad.

Centralt för upprätthållandet av familjens och släktens heder är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet och därmed deras faktiska och påstådda beteende. Föreställningen om att mäns och familjens heder är avhängigt flickors och kvinnors sexualitet hör också ihop med förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor.

För den som utsätts kan det handla om allt från begränsningar av vardagliga val till ett liv under extrem kontroll. Det kan exempelvis handla om att inte få välja vilka kläder man vill ha, att inte få vara med på alla skol- och fritidsaktiviteter, att inte fritt få välja vänner eller partner, att inte kunna vara öppen med sin sexuella läggning eller könsidentitet, att inte få ha sex innan äktenskapet, att inte få välja eller välja bort religiös åskådning, att mobil- eller internetanvändning kontrolleras, eller att barnet på andra sätt begränsas i sin vardag.

Att bryta mot normerna kan leda till känslomässig och social utfrysning eller till och med till allvarliga former av hot och våld, inklusive dödligt våld. I vissa fall är riskerna så stora att den som tagit ställning mot familjens normer och värderingar måste gömma sig från sin familj och helt bryta med sitt övriga sociala nätverk.

Hedersnormerna kan också leda till att barnet inte vågar berätta om utsatthet i form av sexuella övergrepp. I Rädda Barnens rapport Allt jag inte får göra beskriver unga att de utvecklat strategier för att leva ett så normalt liv som möjligt, till exempel att dölja sina tankar, känslor och beteenden och att hemlighålla delar av sitt liv för familjen.

Omständigheterna får många gånger allvarliga konsekvenser för de utsatta barnens hälsa. I rapporten Ett liv utan våld och förtryck (2019) konstaterar Socialstyrelsen att det finns begränsad information om omfattningen av hedersrelaterat våld och förtryck. Dock finns en storstadskartläggning som genomförts i Göteborg, Malmö och Stockholm som visar att mellan 7–20 procent av ungdomarna lever med hedersrelaterade normer och förtryck som tar sig uttryck på olika sätt.

Källa:
SOU 2022:70 sid. 214

Whatsapp