Mot bakgrund av den kritik som framförts skall vi dock kartlägga gällande praxis och lämna förslag till åtgärder för att öka förutsebarheten när det gäller folkbokföringen. Enligt direktiven är det möjligt att förutsebarheten skulle kunna förbättras genom information till föräldrarna och genom utbildningsinsatser. Det anges att en del av de problem som kan finnas särskilt vid växelvis boende eventuellt kan åtgärdas genom ändringar i andra regelsystem, vilket har skett genom ändrade regler om underhållsstöd vid växelvis boende.
Det ingår inte i vårt uppdrag att överväga dubbel folkbokföring av barn som bor växelvis hos föräldrarna. Vid de diskussioner som vi haft med familjerättssekreterare och advokater har kritik framförallt riktats mot den praktiska tillämpningen av folkbokföringsreglerna och det förhållandet att folkbokföringen inte alltid följer ett domstolsavgörande eller avtal. Advokaterna framförde också att en förälder som har gemensam vårdnad om barnet bör ges rätt att ensam överklaga ett beslut angående barnets folkbokföring.
Barnets folkbokföring har betydelse i flera olika avseenden, bl.a. i fråga om var barnet skall gå i skola och i vissa fall hänger rätten att uppbära ett visst familjeekonomiskt stöd samman med hos vem av föräldrarna barnet är folkbokfört.
Ett grundläggande krav på folkbokföringen är att den skall kunna tillgodose samhällets behov av basuppgifter om bl.a. en persons identitet, familj och bosättning. Därför måste den innehålla korrekta och aktuella personuppgifter. Till folkbokföringen har knutits rättsverkningar i olika hänseenden, bl.a. såvitt gäller samhälleliga rättigheter och skyldigheter. Detta innebär att den fyller viktiga legala funktioner och detta ställer krav på stabilitet och substans i systemet. I linje med detta ligger att folkbokföringen skall grundas på en officialprövning.
Vid denna prövning kan den enskildes uppfattning om var han eller hon skall anses bosatt visserligen beaktas som en omständighet bland flera, men egna önskemål har inte någon självständig eller avgörande betydelse (RÅ 1997 ref. 8). En sådan ordning är nödvändig för att förhindra missbruk av olika stödsystem. Inte heller kan någon avgörande betydelse tillmätas en dom eller ett avtal om barnets boende. Domen eller avtalet avspeglar nämligen inte alltid de faktiska förhållandena. Däremot är naturligtvis förekomsten av en dom eller ett avtal en omständighet som Skatteverket måste väga in i sin bedömning av var barnet skall vara folkbokfört.
Den kritik som framförts när det gäller barns folkbokföring riktar sig alltså inte huvudsakligen mot folkbokföringsreglerna som sådana, utan kritiken rör framförallt den praktiska tillämpningen av dem. Eftersom frågan om var ett barn skall vara folkbokfört skall avgöras på grundval av de faktiska vistelseförhållandena skall barnet folkbokföras hos den förälder som det faktiskt bor.
Problem för föräldrarna kan emellertid uppkomma inte bara när folkbokföringen inte följer ett domstolsavgörande eller ett avtal, utan också när ett barn har dubbel bosättning. Enligt de riktlinjer som skattekontoren skall följa, bör, när ett barn får dubbel bosättning genom att en förälder flyttar från den gemensamma bostaden, det förhållandet att barnet tillbringar en natt mer i veckan hos den förälder som flyttat inte anses medföra att barnets folkbokföring skall ändras. Detta innebär således att barnets folkbokföring kan ändras om det finns andra omständigheter som talar för detta.
När båda föräldrarna har flyttat från den ursprungliga gemensamma bostaden, bör enligt de riktlinjer som gäller ett barn som har dubbel bosättning anses bosatt där det tillbringar flest dygnsvilor. Om barnet i dessa fall vistas i lika stor omfattning hos båda sina föräldrar, får bedömningen av var barnet skall anses ha sitt egentliga hemvist avgöras med beaktande av objektiva förhållanden såsom skolgång, förskola, vistelse dagtid, ansvar för den vardagliga omvårdnaden, praktiska angelägenheter, fritidssysslor m.m.
Enligt Skatteverkets riktlinjer bör bedömningen av var barnet bör vara folkbokfört normalt grunda sig på föräldrarnas uppgifter om barnets boende och eventuellt uppgifter från skola eller barnomsorg. Om föräldrarna samstämmigt uppger att barnets faktiska boendeförhållanden ändrats torde detta, enligt riktlinjerna, kunna godtas av skattekontoret om det inte finns andra omständigheter som talar emot att uppgiften är riktig.
Eftersom det är viktigt att de uppgifter som finns i folkbokföringen är neutrala och faktiska kan vi inte finna att folkbokföringsreglerna på något sätt bör ändras. De riktlinjer som gäller för bedömningen av var ett barn skall folkbokföras avspeglar också detta förhållande.
I stället torde problemet ligga i att föräldrar inte känner till hur folkbokföringsreglerna tillämpas när det gäller barns folkbokföring. Information i detta avseende finns emellertid hos Skatteverket. Det är också viktigt att socialnämnden informerar föräldrarna i frågor rörande barnets folkbokföring i samband med samarbetssamtal och godkännande av avtal.
När det gäller frågan om det bör vara möjligt för en förälder som har gemensam vårdnad att ensam överklaga ett beslut om barnets folkbokföring har denna övervägts och avvisats av riksdagen tidigare (se bl.a. prop. 1997/98:9, bet. SkU05, rskr. 76). Det hänvisades bl.a. till att barnets folkbokföring inte är av så särpräglad natur att det finns skäl att göra undantag från huvudregeln i 6 kap. 13 § FB att vårdnadshavarna endast gemensamt kan företräda barnet.
Vi anser inte att det nu finns skäl att göra en annan bedömning. För Samförståndslösningar SOU 2005:43 240 det fall vårdnadshavarna inte kan komma överens i frågan får vardera föräldern förse skattekontoret med den information som från hans eller hennes synpunkt kan vara relevant för frågans prövning. Skattekontoret får därefter göra en egen bedömning i folkbokföringsfrågan.
Källa:
SOU 2005:43
Vårdnad - Boende - Umgänge. Barnets bästa, föräldrarnas ansvar
Barnets folkbokföring
Enligt våra direktiv har kritik riktats mot den praxis som utvecklats och som innebär att ett barn ibland alltjämt skall vara folkbokfört på den fastighet där familjen bodde innan föräldrarna separerade, trots att barnet till övervägande del flyttat därifrån. I direktiven anges att någon avgörande betydelse inte heller i framtiden bör tillmätas en dom eller ett avtal om barnets boende.Mot bakgrund av den kritik som framförts skall vi dock kartlägga gällande praxis och lämna förslag till åtgärder för att öka förutsebarheten när det gäller folkbokföringen. Enligt direktiven är det möjligt att förutsebarheten skulle kunna förbättras genom information till föräldrarna och genom utbildningsinsatser. Det anges att en del av de problem som kan finnas särskilt vid växelvis boende eventuellt kan åtgärdas genom ändringar i andra regelsystem, vilket har skett genom ändrade regler om underhållsstöd vid växelvis boende.
Det ingår inte i vårt uppdrag att överväga dubbel folkbokföring av barn som bor växelvis hos föräldrarna. Vid de diskussioner som vi haft med familjerättssekreterare och advokater har kritik framförallt riktats mot den praktiska tillämpningen av folkbokföringsreglerna och det förhållandet att folkbokföringen inte alltid följer ett domstolsavgörande eller avtal. Advokaterna framförde också att en förälder som har gemensam vårdnad om barnet bör ges rätt att ensam överklaga ett beslut angående barnets folkbokföring.
Barnets folkbokföring har betydelse i flera olika avseenden, bl.a. i fråga om var barnet skall gå i skola och i vissa fall hänger rätten att uppbära ett visst familjeekonomiskt stöd samman med hos vem av föräldrarna barnet är folkbokfört.
Ett grundläggande krav på folkbokföringen är att den skall kunna tillgodose samhällets behov av basuppgifter om bl.a. en persons identitet, familj och bosättning. Därför måste den innehålla korrekta och aktuella personuppgifter. Till folkbokföringen har knutits rättsverkningar i olika hänseenden, bl.a. såvitt gäller samhälleliga rättigheter och skyldigheter. Detta innebär att den fyller viktiga legala funktioner och detta ställer krav på stabilitet och substans i systemet. I linje med detta ligger att folkbokföringen skall grundas på en officialprövning.
Vid denna prövning kan den enskildes uppfattning om var han eller hon skall anses bosatt visserligen beaktas som en omständighet bland flera, men egna önskemål har inte någon självständig eller avgörande betydelse (RÅ 1997 ref. 8). En sådan ordning är nödvändig för att förhindra missbruk av olika stödsystem. Inte heller kan någon avgörande betydelse tillmätas en dom eller ett avtal om barnets boende. Domen eller avtalet avspeglar nämligen inte alltid de faktiska förhållandena. Däremot är naturligtvis förekomsten av en dom eller ett avtal en omständighet som Skatteverket måste väga in i sin bedömning av var barnet skall vara folkbokfört.
Den kritik som framförts när det gäller barns folkbokföring riktar sig alltså inte huvudsakligen mot folkbokföringsreglerna som sådana, utan kritiken rör framförallt den praktiska tillämpningen av dem. Eftersom frågan om var ett barn skall vara folkbokfört skall avgöras på grundval av de faktiska vistelseförhållandena skall barnet folkbokföras hos den förälder som det faktiskt bor.
Problem för föräldrarna kan emellertid uppkomma inte bara när folkbokföringen inte följer ett domstolsavgörande eller ett avtal, utan också när ett barn har dubbel bosättning. Enligt de riktlinjer som skattekontoren skall följa, bör, när ett barn får dubbel bosättning genom att en förälder flyttar från den gemensamma bostaden, det förhållandet att barnet tillbringar en natt mer i veckan hos den förälder som flyttat inte anses medföra att barnets folkbokföring skall ändras. Detta innebär således att barnets folkbokföring kan ändras om det finns andra omständigheter som talar för detta.
När båda föräldrarna har flyttat från den ursprungliga gemensamma bostaden, bör enligt de riktlinjer som gäller ett barn som har dubbel bosättning anses bosatt där det tillbringar flest dygnsvilor. Om barnet i dessa fall vistas i lika stor omfattning hos båda sina föräldrar, får bedömningen av var barnet skall anses ha sitt egentliga hemvist avgöras med beaktande av objektiva förhållanden såsom skolgång, förskola, vistelse dagtid, ansvar för den vardagliga omvårdnaden, praktiska angelägenheter, fritidssysslor m.m.
Enligt Skatteverkets riktlinjer bör bedömningen av var barnet bör vara folkbokfört normalt grunda sig på föräldrarnas uppgifter om barnets boende och eventuellt uppgifter från skola eller barnomsorg. Om föräldrarna samstämmigt uppger att barnets faktiska boendeförhållanden ändrats torde detta, enligt riktlinjerna, kunna godtas av skattekontoret om det inte finns andra omständigheter som talar emot att uppgiften är riktig.
Eftersom det är viktigt att de uppgifter som finns i folkbokföringen är neutrala och faktiska kan vi inte finna att folkbokföringsreglerna på något sätt bör ändras. De riktlinjer som gäller för bedömningen av var ett barn skall folkbokföras avspeglar också detta förhållande.
I stället torde problemet ligga i att föräldrar inte känner till hur folkbokföringsreglerna tillämpas när det gäller barns folkbokföring. Information i detta avseende finns emellertid hos Skatteverket. Det är också viktigt att socialnämnden informerar föräldrarna i frågor rörande barnets folkbokföring i samband med samarbetssamtal och godkännande av avtal.
När det gäller frågan om det bör vara möjligt för en förälder som har gemensam vårdnad att ensam överklaga ett beslut om barnets folkbokföring har denna övervägts och avvisats av riksdagen tidigare (se bl.a. prop. 1997/98:9, bet. SkU05, rskr. 76). Det hänvisades bl.a. till att barnets folkbokföring inte är av så särpräglad natur att det finns skäl att göra undantag från huvudregeln i 6 kap. 13 § FB att vårdnadshavarna endast gemensamt kan företräda barnet.
Vi anser inte att det nu finns skäl att göra en annan bedömning. För Samförståndslösningar SOU 2005:43 240 det fall vårdnadshavarna inte kan komma överens i frågan får vardera föräldern förse skattekontoret med den information som från hans eller hennes synpunkt kan vara relevant för frågans prövning. Skattekontoret får därefter göra en egen bedömning i folkbokföringsfrågan.
Källa:
SOU 2005:43
Vårdnad - Boende - Umgänge. Barnets bästa, föräldrarnas ansvar
