Resekostnader vid umgänge


Kostnaderna för umgängesresor kan leda till konflikter mellan föräldrarna och därmed till en pressad situation för barnet. I värsta fall kan ett umgänge mellan barnet och den förälder barnet inte bor tillsammans med omöjliggöras.

Det primära ansvaret för resorna i samband med umgänge ligger på den förälder som inte bor tillsammans med barnet. Den förälder som barnet bor med ska dock ta del i kostnaderna efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter (6 kap. 15 b § första stycket FB). I normalfallet ska samma principer tillämpas som när underhållsbidrag till barn bestäms. En förälder som saknar förmåga att bidratill resekostnaderna är inte heller skyldig att göra det.

För att det ska finnas en skyldighet att bidra till resekostnaderna ska barnet bo tillsammans med bara den ena av föräldrarna. Om barnet bor i stort sett lika mycket hos var och en av föräldrarna, dvs. växelvis, är frågan inte aktuell.

En förälder med otillräcklig inkomst har möjlighet att söka ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten för kostnader för umgängesresor.

Skälighetsbedömning


Beräkningsnormerna är inte preciserade i föräldrabalken, utan detaljfrågorna har överlämnats åt parterna och rättstillämpningen. Föräldrarna kan alltså fritt komma överens om hur kostnaderna ska fördelas. I förarbetena förordas dock att förälderns bidragsskyldighet beräknas med en kvotdelningsmetod enligt samma principer som för underhållsbidrag till barn.

Omständigheterna i de enskilda fallen är emellertid så varierande att ett ganska stort utrymme måste lämnas åt mer skönsmässiga överväganden vid bedömningen av betalningsförmågan.

Även andra omständigheter än de ekonomiska kan beaktas vid skälighetsbedömningen. Anledningen till varför barnet och den särlevande föräldern bor på olika orter bör enligt förarbetena normalt inte vägas in i bedömningen.

Om en förälder flyttar långt bort utan någon godtagbar anledning kan det emellertid finnas skäl att ta hänsyn till det vid bedömningen. Även i andra fall kan omständigheterna vara sådana att det framstår som skäligt att fördela kostnaderna på ett annat sätt än enligt huvudprincipen.

För att kostnaderna ska fördelas bör de vara av någon betydelse. Avståndet bör vara relativt stort; ett riktmärke kan vara att avståndet överstiger tio mil enkel resa. Hänsyn måste också tas till antalet umgängesresor. Även om kostnaden för varje enskild resa är låg kan antalet resor göra att kostnaderna totalt sett blir betydande.

I skälighetsbedömningen ingår också att endast nödvändiga kostnader ska beaktas, t.ex. val av billigaste färdsätt med allmänna kommunikationer. Av betydelse för valet av kommunikationsmedel är också restiden och den tid som barnet har på sig att umgås med föräldern. Bestämmelsen omfattar resor både inom och utom landet.

Dom eller avtal om kostnader för resor

Domstolen kan utifrån barnets bästa besluta om kostnadsfördelningen mellan föräldrarna för resorna i samband med barnets umgänge. Frågan om föreskrifter om resekostnader prövas normalt i samband med att domstolen behandlar frågan om umgänge och omfattningen av detta.

Det finns dock inget som hindrar att resekostnaderna prövas av domstol även om umgänget i övrigt inte är föremål för domstolens prövning. Detta kan bli aktuellt om föräldrarna är ense om umgängets omfattning och önskar ett domstolsavgörande endast om resekostnaderna.
Vårdnad, 3 boende och umgänge vid separation

Domstolen har ingen skyldighet att utreda fördelningen av resekostnader, trots att denna fråga anses utgöra en del av umgängesfrågan. Det står parterna fritt att komma överens om fördelning av resekostnaderna. Domstolen kan normalt meddela villkor för umgänget oberoende av yrkande, medan resekostnaderna torde förutsätta ett yrkande av part (17 kap. 3 § RB).

Föräldrarna kan själva träffa avtal om fördelningen av resekostnader. Sådana avtal behöver dock inte godkännas av socialnämnden för att gälla. Nämndens godkännande medför inte heller att en sådan överenskommelse kan verkställas enligt reglerna i utsökningsbalken.

Kommunens skyldighet att sörja för att föräldrar får hjälp att träffa avtal om umgänge omfattar även fördelningen av de resekostnader som kan uppkomma i samband med umgänget. Om föräldrarna vänder sig till kommunen för att få hjälp med ett avtal ska de kunna få upplysningar om de principer – lagregler, domstolspraxis m.m. – som gäller för beräkningen.

Liksom i andra situationer i frågor som rör gemensamma barn finns det fördelar om föräldrarna själva kommer överens om fördelningen av resekostnader. Socialnämnden har ett långtgående ansvar att stötta föräldrarna i att nå samförståndslösningar, även vad gäller de ekonomiska frågorna.

En dom eller ett avtal om kostnaderna för resor kan jämkas av rätten för tiden efter att talan har väckts (men inte retroaktivt), om ändring i förhållandena föranleder det (6 kap. 15 b § andra stycket FB).


Källa:
Vårdnad, boende och umgänge
Stöd för rättstillämpning och handläggning inom socialtjänstens familjerätt
SoS 2003