Domstolens prövning av om en tillfällig vårdnadshavare ska utses kommer i stor utsträckning att likna den prövning som görs när ändring i vårdnaden söks mellan barnets föräldrar eller när en särskilt förordnad vårdnadshavare ska utses för barnet. En fråga om att utse en tillfällig vårdnadshavare för ett barn bör därför, som utredningen föreslår, handläggas i samma ordning som sådana mål. Det innebär att målen bör handläggas som tvistemål, inte domstolsärenden (se 6 kap. 17 § andra stycket FB).

Liksom när särskilt förordnade vårdnadshavare utses bör det ankomma på socialnämnden att föra talan. Som Stockholms tingsrätt framhåller innebär handläggningsformen att det kommer att ta längre tid att utse en tillfällig vårdnadshavare än det t.ex. tar att utse en sådan särskild företrädare för ett barn som kan förordnas att ta tillvara barnets rätt under en förundersökning och i rättegång om barnet utsatts för ett brott.

Risken för att förfarandet tar tid ska dock inte överdrivas. I många fall kommer föräldern att vara frihetsberövad och därmed enkel att delge en stämningsansökan. Ett interimistiskt beslut bör också ofta kunna meddelas så snart ett svaromål har kommit in till tingsrätten, eller tiden för svaromål har gått ut. För att i möjligaste mån skynda på förfarandet kan också – som Stockholms tingsrätt påpekar – socialnämnden till sin ansökan bifoga den utredning som finns tillgänglig, inklusive uppgifter om vem som nämnden föreslår ska utses och varför den personen bedöms vara lämplig för uppdraget.

Åklagarmyndigheten anser att möjligheten att ta tillvara barnets behov och intressen i de fall där en förälder utsatt den andre för dödligt eller allvarligt våld, ytterligare skulle förstärkas om åklagare – vid sidan av socialnämnden – gavs initiativrätt i ärenden om överflyttning av vårdnad till en tillfälligt förordnad vårdnadshavare. Anledningen till det är enligt myndigheten att det i det initiala skedet av en brottsutredning främst är åklagaren som kan överblicka barnets behov av att få en företrädare förordnad som kan ta tillvara barnets rättsliga intressen i brottsutredningen.

Regeringen konstaterar att avsikten inte är att en ansökan om en tillfällig vårdnadshavare ska ersätta att barnet – på initiativ av åklagaren – får en företrädare förordnad för sig som tar tillvara barnets intressen i brottsutredningen (se mer nedan i avsnitt 10.3 och 10.5). Det bör vidare framhållas att var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden och att det för anställda inom t.ex. Polismyndigheten finns en skyldighet att göra så (14 kap. 1 och 1c §§ SoL). De barn som det är fråga om är också många gånger redan föremål för insatser från socialnämnden. Det kan däremot normalt inte förutsättas att åklagaren har den insyn i barnets liv och släktförhållanden som krävs för att kunna avgöra om det finns ett behov av att utse en tillfällig vårdnadshavare eller rätt organisation i övrigt för att föra en sådan talan. Någon initiativrätt för åklagare, i betydelsen talerätt, bör därmed inte införas.

Ett beslut om att utse en tillfällig vårdnadshavare för ett barn innebär inte i sig att en familjehemsplacering för barnet upphör, oavsett vem som utses till tillfällig vårdnadshavare för barnet. Beslutet om att utse en tillfällig vårdnadshavare för barnet medför dock att socialnämnden behöver ompröva beslutet om vård utanför hemmet (jfr 6 kap. 8 § SoL och 13 § LVU). Om barnet är placerat med stöd av LVU kommer socialnämnden även att behöva ompröva vården och överväga om behövlig vård i stället kan ges på frivillig väg med samtycke från den tillfälliga vårdnadshavaren.

Källa:
Prop.2020/21:150 s. 90

Whatsapp