Vad gör man när den andre inte går med på gemensam vårdnad?

Min sambo har en son och han är inte formellt sett vårdnadshavare. Han har vänt sig till domstol för att få gemensam vårdnad, men beslutet blev att mamman skulle ha fortsatt ensam vårdnad. För två år sedan flyttade mamman och avståndet mellan orterna är nu 40 mil. Sedan dess har pojken bott växelvis två veckor hos henne och två veckor hos min sambo, och han har också förskola här.

Men mamman vägrar fortfarande gå med på gemensam vårdnad, vilket medför problem för min sambo när det gäller sjukvård med mera. Han känner sig maktlös.

Vad kan man göra när den som har ensam vårdnad inte tar sitt ansvar? Kan man "tvinga" henne att till exempel gå med på ett avtal om gemensam vårdnad?

Svar:

Av din beskrivning framgår att pojken bor växelvis hos sin mamma och pappa och att det dessutom är ett långt avstånd mellan respektive bostadsorter. Det förefaller rimligt att föräldrarna ska ha gemensam vårdnad i en sådan situation, särskilt med tanke på att pojken bor hos sin pappa under två veckor.

Man kan emellertid aldrig tvinga någon till en överenskommelse när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Ett avtal, till exempel om gemensam vårdnad, måste grundas på ett frivilligt och gemensamt beslut som båda föräldrarna tycker är det bästa för pojken.  

Vill inte mamman gå med på gemensam vårdnad, till exempel efter samarbetssamtal, kan din sambo än en gång vända sig till tingsrätten för att få ett beslut om gemensam vårdnad. Utifrån de faktiska förhållandena är det sannolikt att han den här gången kommer att få sin vilja igenom. Han bör alltså kontakta en advokat för rådgivning.